Det var så här det började! Helt plötsligt var jag fast i en hundsport som jag några år tidigare inte hade fattat syftet med. Så var det faktiskt, år 2006 när jag gick på Stora Segerstad hundgymnasie tränade jag ALLA hundsporter man kan tänka sig. Vi prövade på att tävla agility men jag fastnade aldrig för det, jag körde mest freestye och lite lydnad. Var vad syftet med agility som hundsport, jag fann den liksom inte då.

Några år senare i Göteborg såg Eva-Karin till att jag började träna med henne och Lotta. Det var kul att ha någon att träna hund med igen och för min del spelade det inte så stor roll VAD vi tränade, men det blev agility    

Jag var inte helt övertygad om att jag tränade för att tävla, så när Eva-Karin skulle åka och tävla i Linköping  var jag svårövertalad och senare skitnervös över vad jag hade gett mig in på   

Men vi åkte och tävlade, första tävlingen vi sprang, jag och Texas, var alltså i Linköping i mars 2011. Det gick över förväntan och det var ju faktiskt ganska kul att tävla! Vi tränade på och åkte på några tävlingar under året. Eva-Karin hade i oktober 2010 skaffat en border collie, Fanny, delvis för att träna och tävla agility med henne. Fanny var världens goaste border collie och jag som  aldrig skulle ha en borde collie (av någon anledning!?) fick snart en idé om att jag också vill ha en borde collie att träna och tävla agility med.

Texas och jag tävlade på sju olika tävlingar 2011 mellan mars och september. Efter varje tävling ökade habegäret efter en egen border collie helt galet mycket. Jag började leta kullar, funder på hur jag kunde lösa valptiden, i samma veva, juni 2011 hade jag flyttat till Halmstad och börjat jobba som sjuksköterska på sjukhuset. Det var därför inte lätt att lösa valpvakt och att inte jobba är inte ett alternativ. Allt rullade på väldigt fort. I slutet av augusti tävlade jag och Texas i Kungsbacka, glömer det aldrig, Eva-Karin var med, Texas och jag hade tagit vår första pinne i hoppklassen. Eva-Karin sa typ du måste ha en borde colllie! Så tolkade jag det i alla fall    Känslan av att jag inte bara ville ha en borde collie, utan snarare MÅSTE ha en border collie åt upp mig inifrån. Det var som när jag var liten igen och grät varje kväll för jag VILL HA EN HUND (Tänkte snarare MÅSTE ha en hund men mamma och pappa förstod inte det, tyckte jag då, och sen flyttade ju Texas till mig när jag var 15år), jag grät alltså typ varje kväll, helt förstörd pratade jag och mamma i säkert timmar om att jag måste ha en hund till. Och nu var det ju inte mamma som sa nej nu var det jag som var osäker på om jag skulle klara det och hur har man en valp när man bor själv och jobbar heltid dag/kväll på ett sjukhus? Tillslut var jag bara tvungen att inse att allt fick lösa sig.

Den här tidsperioden kändes såklart som en evighet under tiden den pågick men när jag tittar tillbaka på datum nu så inser jag att från tävlingen i Kungsbacka när Eva-Karin sa att "du måste ha en border collie", till att Tindra föddes är bara nästan på dagen 1månad.  Den 22september 2011 föds min border collie på Glimmagårdens kennel. Tindra flyttar hem till mig i november och jag lovar, ingen kan vara lyckligare än jag den dagen. Valptiden löste sig kanonbra, Tindra hittade världens bästa valpvakter i min klasskompis Johanna och hennes man Mattias. (Tack snälla ni!!!) När Tindra träffade Johanna och Mattias i september förra året var det ett kärt återseende, från båda hållen .

Jag var som en överladdad bomb som bara väntade på att få explodera på agilityplanen tillsammans med min border collie. Och den lilla valpen fick lära sig allt man kan tänka sig som kunde vara bra grunder på agilityplanen. Det ska nosduttas, tränas kroppskontroll, lära sig att springa fort (det var hon dock redan bra på från början! Det var svårt att hänga med min 8v valp i svängarna på promenaderna!), byta leksaker, listan kan göras lååång! Tindra visade dock redan från början att hon var född för att bli en agilitystjärna   i alla fall i mina ögon! Med tanke på min korta erfarenhet av agility innan jag skaffade Tindra är jag väldigt glad att jag fått förmånen att träna och tävla med min lilla hund. Jag hade omöjligt kunnat få en bättre första border collie. Hon är noggrann, säker och snabb. Hon är TurboTindra   Tindra och jag debuterade i tävlingsammanhang i april 2013, och vi var laddade vill jag lova! Nu har det snart gått 1år sedan jag för första gången tävlade med min border collie, Tindra och jag har utvecklats OTROLIGT mycket under det här året. Från att varit en långsam förare utan agilitymoves till att i alla fall försöka springa med min hund och ibland lyckas göra rätt move på rätt plats. Under året har vi dessutom lyckats ta en del pinnar och förra veckan gjorde vi debut i klass3, på en internationell tävling, på den årliga Malmömässan. Tack alla ni som hejar på oss på tävlingar, skriver helt underbara kommentarer på facebook och i bloggen. Det betyder så mycket!

Tindras film får bli en träningsfilm från Jenny Damm, en grym agilityförare som det är fantastiskt roligt att gå på kurs för!