Det var så här det började! Helt plötsligt var jag fast i en hundsport som jag några år tidigare inte hade fattat syftet med. Så var det faktiskt, år 2006 när jag gick på Stora Segerstad hundgymnasie tränade jag ALLA hundsporter man kan tänka sig. Vi prövade på att tävla agility men jag fastnade aldrig för det, jag körde mest freestye och lite lydnad. Var vad syftet med agility som hundsport, jag fann den liksom inte då.

Några år senare i Göteborg såg Eva-Karin till att jag började träna med henne och Lotta. Det var kul att ha någon att träna hund med igen och för min del spelade det inte så stor roll VAD vi tränade, men det blev agility    

Jag var inte helt övertygad om att jag tränade för att tävla, så när Eva-Karin skulle åka och tävla i Linköping  var jag svårövertalad och senare skitnervös över vad jag hade gett mig in på   

Men vi åkte och tävlade, första tävlingen vi sprang, jag och Texas, var alltså i Linköping i mars 2011. Det gick över förväntan och det var ju faktiskt ganska kul att tävla! Vi tränade på och åkte på några tävlingar under året. Eva-Karin hade i oktober 2010 skaffat en border collie, Fanny, delvis för att träna och tävla agility med henne. Fanny var världens goaste border collie och jag som  aldrig skulle ha en borde collie (av någon anledning!?) fick snart en idé om att jag också vill ha en borde collie att träna och tävla agility med.

Texas och jag tävlade på sju olika tävlingar 2011 mellan mars och september. Efter varje tävling ökade habegäret efter en egen border collie helt galet mycket. Jag började leta kullar, funder på hur jag kunde lösa valptiden, i samma veva, juni 2011 hade jag flyttat till Halmstad och börjat jobba som sjuksköterska på sjukhuset. Det var därför inte lätt att lösa valpvakt och att inte jobba är inte ett alternativ. Allt rullade på väldigt fort. I slutet av augusti tävlade jag och Texas i Kungsbacka, glömer det aldrig, Eva-Karin var med, Texas och jag hade tagit vår första pinne i hoppklassen. Eva-Karin sa typ du måste ha en borde colllie! Så tolkade jag det i alla fall    Känslan av att jag inte bara ville ha en borde collie, utan snarare MÅSTE ha en border collie åt upp mig inifrån. Det var som när jag var liten igen och grät varje kväll för jag VILL HA EN HUND (Tänkte snarare MÅSTE ha en hund men mamma och pappa förstod inte det, tyckte jag då, och sen flyttade ju Texas till mig när jag var 15år), jag grät alltså typ varje kväll, helt förstörd pratade jag och mamma i säkert timmar om att jag måste ha en hund till. Och nu var det ju inte mamma som sa nej nu var det jag som var osäker på om jag skulle klara det och hur har man en valp när man bor själv och jobbar heltid dag/kväll på ett sjukhus? Tillslut var jag bara tvungen att inse att allt fick lösa sig.

Den här tidsperioden kändes såklart som en evighet under tiden den pågick men när jag tittar tillbaka på datum nu så inser jag att från tävlingen i Kungsbacka när Eva-Karin sa att "du måste ha en border collie", till att Tindra föddes är bara nästan på dagen 1månad.  Den 22september 2011 föds min border collie på Glimmagårdens kennel. Tindra flyttar hem till mig i november och jag lovar, ingen kan vara lyckligare än jag den dagen. Valptiden löste sig kanonbra, Tindra hittade världens bästa valpvakter i min klasskompis Johanna och hennes man Mattias. (Tack snälla ni!!!) När Tindra träffade Johanna och Mattias i september förra året var det ett kärt återseende, från båda hållen .

Jag var som en överladdad bomb som bara väntade på att få explodera på agilityplanen tillsammans med min border collie. Och den lilla valpen fick lära sig allt man kan tänka sig som kunde vara bra grunder på agilityplanen. Det ska nosduttas, tränas kroppskontroll, lära sig att springa fort (det var hon dock redan bra på från början! Det var svårt att hänga med min 8v valp i svängarna på promenaderna!), byta leksaker, listan kan göras lååång! Tindra visade dock redan från början att hon var född för att bli en agilitystjärna   i alla fall i mina ögon! Med tanke på min korta erfarenhet av agility innan jag skaffade Tindra är jag väldigt glad att jag fått förmånen att träna och tävla med min lilla hund. Jag hade omöjligt kunnat få en bättre första border collie. Hon är noggrann, säker och snabb. Hon är TurboTindra   Tindra och jag debuterade i tävlingsammanhang i april 2013, och vi var laddade vill jag lova! Nu har det snart gått 1år sedan jag för första gången tävlade med min border collie, Tindra och jag har utvecklats OTROLIGT mycket under det här året. Från att varit en långsam förare utan agilitymoves till att i alla fall försöka springa med min hund och ibland lyckas göra rätt move på rätt plats. Under året har vi dessutom lyckats ta en del pinnar och förra veckan gjorde vi debut i klass3, på en internationell tävling, på den årliga Malmömässan. Tack alla ni som hejar på oss på tävlingar, skriver helt underbara kommentarer på facebook och i bloggen. Det betyder så mycket!

Tindras film får bli en träningsfilm från Jenny Damm, en grym agilityförare som det är fantastiskt roligt att gå på kurs för!

Vilken strandpromenad <3

Kära nån vilken dag, vilket team vi är!!! Debut i klass 3, idag också internationellklass. En tredjeplats och SM-pinne i agilityklassen! Yääää!! Dessutom fick vi två chanser i hoppklassen då de byggde om banan efter 8hundar. Båda försöken slutade med disk men kunde lika gärna varit nollor men jag fick inte tag i Tindra ;) men jag var modig och prövade nya saker! Stolt nöjd glad förväntansfull för framtiden, nu köööör vi :D

liten men cool, jättecool.... <3

I agilityklassen som börjar har vi starnummer 14

I hoppklassen har vi nr 4, vi är laddade!   

På den här länken kan ni med största sannolikhet (om tekniken fungerar) se mig och Tindra på lördag LIVE när vi tävlar!    Om man nu skulle vara intresserad av att göra det   

Första gången tävlar vi någon gång mellan 09.45 och 10.15, beroende på vilket startnummer vi får. Andra loppet kör vi lite senare!

http://new.livestream.com/dog-sports/MalmoInt-2014?query=agili&cat=event

Bästa vovvarna
och godaste äpplekakan!

Jag vann ett superfint halsband från Doggistyle på facebook, vilken turperiod vi har varit inne i!!! TurTindra blev superfin i lite bling-bling!   

Idag gick en dröm i uppfyllelse. Sen jag fastnade för agility har jag drömt om den dagen jag ska springa klass 3 agility. Det är liksom där allt händer. Det är tufft och tight i toppen och banorna bjuder på nya utmaningar. Man får delta på uttagningar till landslag och andra stora internationella tävlingar. Och idag, har jag och Tindra kvalificerat oss att tävla i klass 3 i agilityklassen. I hoppklassen är vi redan kvalificerade så nu är vi där, klass 3 ekipage på heltid! Dagens lopp var ett turlopp, stolpe in och Tindra räddade oss. Men det gör ingenting, för det var precis vad vi behövde, det räckte till en andra plats på en bana som skördade många offer (det vill säga det var inte alls många som tog sig runt). Jag njuter, en dröm har gått i uppfyllelse. Vi har jobbat hårt för det och så har vi haft lite tur och lite talang för det vi gör  

Jag vet att vi är två som springer där ute på banan men jag måste ge lite extra kred till Tindra. Det hade verkligen aldrig gått så här fort till klass 3 om inte hon var så himmla bra! Tindra är noggrann, snabb och säkerheten själv. Visar jag vägen så sköter hon sin uppgift med bravur. Hon har ett tävlingspsyke utan dess lika och från att vara som en liten monsterhund utanför planen sitter hon som ett ljus med fullt fokus på startlinjen. Det har jag inte tränat, det är sån hon är. Jag vet inte hur många lopp vi har sprungit ihop nu, måste vara runt 70st i alla fall. Tindra har missat slalomingång TVÅ gånger under alla dessa lopp.

Idag var Tindra perfekt, som alla andra gånger när vi springer agility. I hoppklassen fick vi en vägran för att JAG inte skötte mig. I  agilityklassen fick vi en fulsnurr innan mål för att JAG inte skötte mig. Tindra gör inga enkla misstag, det är jag som står för alla dem. Ibland känner jag att jag inte gör min fantastiska lilla hund rättvis, hon är bättre än vad jag är. Men samtidigt är vi bästa teamet och Tindra bryr sig inte om att jag är lite kass på att visa vägen ibland, hon kämpar på och försöker ändå, lika glad om vi kommer runt med en femma, en disk eller en nolla. Världens bästa TurboTindra, hur bra är du inte.....   

Firade uppflyttningspinnen med en springtur med bästa sällskapet! Joule fick hänga med    Det går extra lätt då. Trodde aldrig jag skulle kunna njuta så mycket av att springa. Tack världens sötaste border collisar för att ni springer med mig!